Kväveoxid är en gas som är betydelsefull för exempelvis immunförsvar, nervsystem, uthållighet och blodcirkulation. Genom att äta mat rik på arginin och nitrat kan man öka bildningen av kväveoxid i kroppen.
Bildandet av kväveoxid sker via oxidering av aminosyran L-arginin med hjälp av enzymer, så kallade kväveoxidsyntaser. Svenska forskare har bidragit till att visa att det finns en annan bildningsväg för kväveoxid – genom omvandling av nitrat och nitrit.
Nitrater och nitriter kommer från två källor, dels som restprodukter från kväveoxidsyntaser, dels från maten. För att kunna bilda kväveoxid från nitrat måste vi först ha hjälp av den naturliga bakteriefloran i munnen som kan reducera nitrat till nitrit. Nitrit i saliven sväljs och omvandlas sedan vidare till kväveoxid med hjälp av ett flertal system i kroppen.
Bakteriedödande munsköljmedel skadar bakteriefloran i munnen, och det försämrar kroppens förmåga att tillverka nitritet som skulle blivit kväveoxid.
Kväveoxid dödar bakterier och cancerceller
Kväveoxid deltar i vårt immunförsvar och kan avvärja infektioner. I en amerikansk studie har man sett att kväveoxid hämmar tillväxten av bakterien Salmonella som är en vanlig orsak till matförgiftning.
Forskargruppen bakom studien har gjort flera viktiga upptäckter om hur däggdjur utnyttjar kväveoxidens biokemiska egenskaper för att försvara sig mot bakterier. Dels håller kväveoxiden många typer av sjukdomsframkallande bakterier i schack, dels förhindrar den överdriven tillväxt av kroppens egna goda bakterier.
Kväveoxiden fungerar som en fri radikal och ingriper i bakteriernas ämnesomsättning men skadar inte värden (människan som smittats med salmonella). Bakterien hamnar därför i nitrosativ stress så att den förhindras att tillverka två essentiella aminosyror som den behöver för att kunna växa. Kväveoxiden stör också salmonellabakteriens energitillverkning och blockerar dessutom bakteriens alla genetiska flyktvägar så att den sakta men säkert svälter ihjäl.
Förutom att döda invaderande bakterier används kväveoxid av immunförsvaret för att ta död på cancerceller.
Skyddar blodkärlen och signalerar i nervsystemet
Kväveoxiden signalerar till den glatta muskulaturen i blodkärlen att slappna av, och deras elasticitet och diameter ökar. Detta förebygger kärlkramp, normaliserar blodtrycket och ökar blodcirkulationen. God blodcirkulation är viktigt för organ och vävnader i hela kroppen.
Kväveoxid skyddar från plackbildning i endotelcellerna i kärlväggarnas insidor. Plack bildas av LDL-kolesterol som angripits av fria radikaler och är en vanlig orsak till blodpropp.
Även många funktioner i nervsystemet är beroende av kväveoxiden där den fungerar som en kemisk budbärare. Den styr bland annat frisläppandet av viktiga hormoner, fungerar som signalsubstans i hjärnan och är betydelsefull för inlärning och minne. Kväveoxiden ”startar” vår hjärna på morgonen. Kväveoxid behöver ingen synaps (koppling mellan två nervceller) för att hoppa från den ena nervcellen till den andra, utan tränger rakt igenom cellväggarna.
Kväveoxid via kosten
För att öka mängden kväveoxid i kroppen kan man äta mat som innehåller aminosyran arginin och mat som innehåller nitrat. Arginin finns i bönor, soja, mandlar, valnötter, havre, och fisk som lax, tonfisk och makrill, medan nitrat finns i grönbladiga grönsaker som spenat, mangold, ruccola och rödbeta.
Motion och idrott
Många idrottare dricker rödbetsjuice för att öka sin prestationsförmåga. Nitratet i rödbetsjuicen gör nämligen så att kroppens celler använder syre effektivare.
Motion ökar också produktionen av kväveoxid. Det ökade blodflödet som uppstår under träning uppmuntrar cellerna på blodkärlens insida att tillverka mer kväveoxid. Om man tränar mycket anpassar sig kroppen efter det och utvecklar egenskaper som underlättar träning.
Hög höjd – syreanvändning
Tibetanernas förmåga att leva på hög höjd, upp till 5000 m höjd, har länge varit en gåta. Syrenivåerna är låga där, ändå tycks de klara sig utmärkt. När forskare för några år sedan undersökte tibetanernas blod fann man att deras nivåer av kväveoxid var tio gånger högre än normalt.
Man såg också omkring 30 genmutationer hos tibetanerna jämfört med omgivande folk, mutationer som skett på bara 3000 år. Hälften av mutationerna rörde gener som hade med kroppens hantering av syre att göra. En tuff miljö tvingar fram snabba anpassningar och de som inte klarade de höga höjderna dog ut.
Källa: Blogginlägg på ”Hjärnfysik”
